Kennelflicka på Brigadoon

Jag träffade Sigrun och Hans första gången –88 på Skeppsuddens Gård där dom bodde. Jag tyckte att både Hans Och Sigrun verkade väldigt trevliga och hade massor av hundkunskap. Gården ligger mellan Frändefors och Vänersborg , alldeles vid Vänern med egen strand. Ett paradisställe för en kennel och jag kände att här ville jag jobba.
Jag började –89 och var där ett år. Ett år fyllt av hundar och hundmänniskor och som var otroligt roligt och inspirerande.

Det föddes ca 8-9 valpkullar under året och jag var med vid dom flesta valpningarna. Mycket lärorikt och bra att ha i bagaget när jag själv skulle ha valpar.
Hans var pensionär och den som hade hand om hundarna. Han var mycket mån om att dom skulle ha det bra. Han pysslade mycket med dom och varje dag tog vi långa promenader där hundarna sprang lösa och fick bada så mycket dom ville.
Det var en häftig känsla att ha med sig 12-13 hundar lösa och veta att man kunde kalla in dom en och en, plus att alla var med hem igen. Utom Tangy förstås, hon var 10 år och gjorde som hon ville.

.
Vi hann med rätt många utställningar under året. Oftast var det jag och Hans som åkte. Han var mycket social person som tyckte om att prata med folk, och det var mer än en gång som jag fick påminna honom att ”nu ska du in i ringen”. Vi lyckades plocka hem 12 – 13 cert, några cacib, några Bir & Bim samt några grupp och Bis-placeringar under året. Väldigt kul var det ialla fall.

Det fanns en klubb för alla Brigadoons valpköpare. Club Brigadoon hette den och där kunde valpköparna få testa på apportering , viltspår och utställningsträning mm. Jag blev mycket engagerad och var dess ordförande i några år.


NUCH SUCH Brigadoon Serenade´s Legato " Trouble "

Jag hade några favorithundar naturligtvis. Bland hanarna var Trouble den självklara favoriten. Han var en stor peronlighet och en rolig hund, men han behövde en fast hand för att komma till sin rätt.

NUCH Whisborne Carte Blanche "Blanche "


Bland tikarna var Blanche den jag tyckte mest om. Hon var så fantastiskt snäll och trevlig och vi tog tillsammans 5 cert, flera BIR och BIS-placeringar.
Emmie ( Beeline Remy´s Remembrance) var också en väldigt trevlig tik som jag gick två viltspår med och båda gångerna fick hon 1:a pris i Ökl.
Queenie ( Törnåkras Queen Anne ) tyckte jag om för att hon hade massor av jaktlust och var spontanapportör. Detta går igen hos hennes barnbarns barn Lisa som du kan läsa mer om under "Mina hundar" .

Vi pratade ju en hel del springerhistoria under året och Sigrun hade massor av gamla kort på springrar från 1960-80 talet. Detta gjorde att jag fick en bild i huvudet på hur en idealspringer ska se ut. Den bilden gick INTE ihop med dom amerikanska springrarna som importerades på 1980-90 talet. Diskussionerna gick höga i springervärlden om olika typer. Som väl är har det börjat rätta till sig . Många engelska importer har kommit dom sista åren och det gör att typen har förbättrats.

1990 parades Blanche med Trouble och jag kände att i den kullen ville jag ha en valp. Valet föll på Nickie och hon har under 11,5 år varit ett fint minne från min tid på Brigadoon. Tyvärr så miste vi henne juli-02 .